”Foxhouse Holding” – fråga om hur de bestämmelser i aktiebolagslagen som styr utrymmet för vinstutdelning ska tillämpas i de fall då en skadeståndsgrundande handling har inträffat men det ännu inte väckts någon talan om skadestånd samt förutsättningarna för att föra en fullgörelsetalan om bristtäckningsansvar mot styrelseledamot i samma process som talan om återbäringsskyldighet mot mottagaren av utdelningen (HD:s mål nr T 8042-21)
I juni 2014 överlät Foxoil International AB (”konkursbolaget”) sitt dotterbolag och de varumärken som användes i dotterbolagets verksamhet, till en finsk koncern. Konkursbolaget beslu*tade om vinstutdelning i maj 2015 och i juni 2016 till sin ägare Foxhouse Holding AB (”Holdingbolaget”). I november 2016 påkallade en tysk agent och återförsäljare till konkursbolaget ett skiljeförfarande mot konkursbolaget. Det tyska bolaget gjorde gällande att överlåtelsen av varumärkena som skett i juni 2014 utgjorde ett skadeståndsgrundande avtalsbrott som berättigade det tyska bolaget till skadestånd. I maj 2018 meddelades skiljedom. I skiljedomen förpliktades konkursbolaget att betala skadestånd till det tyska bolaget. Kort därefter försattes konkursbolaget i konkurs.
Konkursboet väckte sedermera talan mot konkursbolagets ägare, Holdingbolaget, och yrkade att vinstutdelningarna 2015 och 2016 från konkursbolaget skulle återbäras enligt aktiebolagslagens regler om olaglig värdeöverföring eftersom vinstutdelningarna skett i strid med såväl beloppsspärren som försiktighetsregeln. Alternativt skulle vinstutdelningarna återvinnas till konkursbolaget eftersom de utgjort otillbörliga transaktioner enligt 4 kap. 5 § konkurslagen eller har varit att jämställa med gåvor enligt 4 kap. 6 § konkurslagen. Därutöver yrkades att styrelsen i konkursbolaget solidariskt skulle förpliktas att betala den eventuella brist som kunde uppkomma vid Holdingbolagets återbäring. Det enligt reglerna om bristtäckningsansvar i aktiebolagslagen. Lindahl har varit ombud för Holdingbolaget.
HD:s dom inleds med en redogörelse för beloppsspärren i aktiebolagslagen som innebär att en vinstutdelning eller annan värdeöverföring inte får äga rum om det inte efter överföringen finns full täckning för bolagets bundna egna kapital. En bedömning av bolagets utrymme för vinstutdelning ska göras med hänsyn till hur en korrekt balansräkning skulle ha sett ut vid tillfället. En vinstutdelning som genomförts i strid med beloppsspärren ska återbäras av mottagaren, ifall bolaget visar att mottagaren insåg eller bort insåg att utdelningen skedde i strid med aktiebolagslagen.
HD konstaterade att en skyldighet att redovisa s.k. avsättningar i sin balansräkning föreligger om bolaget (1) har en oreglerad legal förpliktelse och (2) det är sannolikt att ett utflöde av resurser kommer att krävas för att reglera förpliktelsen. En objektiv bedömning ska göras, vid tidpunkten för vinstutdelningsbeslu*tet, huruvida det sannolikt kommer krävas ett utflöde av resurser för att reglera den legala förpliktelsen som föreligger. Med sannolikt menas att det ska vara mer troligt att företaget ska behöva reglera förpliktelsen än att så inte ska bli fallet. För det fall en avsättning ska göras kan avsättningens storlek påverka storleken på det utdelningsbara beloppet enligt beloppsspärren.
HD prövade därefter huruvida konkursbolaget haft en skyldighet att göra en avsättning i sin balansräkning vid respektive vinstutdelningsbeslu*t, det vill säga om det varit sannolikt att ett utflöde av bolagets resurser kommer att krävas. I sannolikhetsbedömningen ligger inte endast bedömningen huruvida kravet är tillräckligt rättsligt grundat, utan även om den skadelidande faktiskt kommer utkräva skadestånd. Därför kan det vid sannolikhetsbedömningen också ha betydelse hur lång tid som har förflutit utan att krav framställts samt hur den skadelidande agerat.
Vid bedömningen huruvida det, objektivt sett, var sannolikt att konkursbolaget vid tidpunkten för utdelningsbeslu*tet 2015 skulle behöva reglera skadeståndsskyldigheten kom HD fram till att den juridiska situationen efter transaktionen var komplex och att det, utifrån mer praktiska överväganden, var fullt möjligt att en skadeståndsskyldighet inte skulle komma att följa. Vinstutdelningen 2015 var därför tillåten. Vid tidpunkten för utdelningsbeslu*tet 2016 var situationen däremot annorlunda. Vid denna tidpunkt hade det tyska bolaget informerat konkursbolaget om sin avsikt att påkalla skiljeförfarande om en förlikning inte kunde nås. Konkursbolaget borde därför ha gjort en avsättning i balansräkningen för förpliktelsen mot det tyska bolaget. En korrekt avsättning hade medfört att något fritt eget kapital ut inte hade funnits enligt beloppsspärren. Då styrelsen i Holdingbolaget var densamma som i konkursbolaget fann domstolen att Holdingbolaget varit i ond tro om vinstutdelningens tillåtlighet, varför vinstutdelningen 2016 skulle återbetalas av Holdingbolaget. Givet att styrelsen i konkursbolaget borde insett de förhållanden som gjorde vinstutdelningen olaglig fann HD även att styrelsen var bristtäckningsansvarig för vinstutdelningen 2016, i den mån vinstutdelningen inte kan återbäras av Holdingbolaget.
HD konstaterade (genom en jämförelse med enkel borgen) att en talan om bristtäckning kan föras samtidigt med en talan om återbäring och att det för bifall inte krävs att det påstås eller bevisas att den återbäringsskyldige saknar förmåga att återbära.
Att ta med sig: Vid bedömning av en vinstutdelnings tillåtlighet måste även latenta förpliktelser beaktas och värderas. Avgörande för om en avsättning ska göras eller inte är om det, objektivt sett, kan bedömas som sannolikt, det vill säga mer troligt att den latenta förpliktelsen kommer att behöva regleras av bolaget än att så inte är fallet. Detta är viktigt för bolagsföreträdare att känna till och beakta vid beslu*t om vinstutdelningar och även för revisorer som uttalar sig om föreslagna vinstutdelningar. Vidare är det nu fastslaget att talan om bristtäckningstalan kan föras i samma process som talan om återbäring vilket är av vikt främst för processande ombud att känna till.
”Well Dressed” – fråga om tillämpning av bestämmelserna om medansvar i aktiebolagslagen – särskilt fråga om bestämning av nettoförsäljningsvärdet av ett varulager i en kontrollbalansräkning (HD:s mål nr T 7701-22)
Ett aktiebolag vars verksamhet avsåg försäljning av s.k. kvalitetskläder försattes i konkurs den 31 augusti 2018 (nedan ”Modeföretaget”). Kontrollbalansräkning hade upprättats några veckor före konkursbeslu*tet. Två leverantörer hade levererat kläder till Modeföretaget under januari och februari 2018 utan att få betalt. Leverantörsfakturorna förföll till betalning i mars 2018 och täcktes inte fullt ut i konkursen. Leverantörerna väckte talan mot styrelseledamöterna i Modeföretaget avseende resterande belopp. Leverantörerna gjorde huvudsakligen gällande att det redan våren 2017 fanns skäl att anta att Bolagets egna kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet, att styrelseledamöterna trots det underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning och därför var personligt betalningsansvariga för Modeföretagets förpliktelser i tiden därefter.
I 25 kap. 13–17 §§ aktiebolagslagen finns bestämmelser som ålägger styrelsen i ett aktiebolag att agera på ett visst sätt när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om styrelsen underlåter att vidta de åtgärder som lagen anger, kan det enligt 18 § leda till att styrelsens ledamöter får ansvara solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består, den s.k. medansvarsperioden.
Medansvar för styrelseledamöter kan komma i fråga om styrelsen har underlåtit att genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning när det har funnits skäl att anta att bolagets egna kapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet. En styrelseledamot kan dock i en sådan situation undgå ansvar genom att visa att hen inte har varit försumlig.
Avgörande för frågan om det hade uppkommit en kritisk kapitalbrist 2017, som alltså skulle ha föranlett styrelsen att upprätta en kontrollbalansräkning, var till vilket värde varulagret i Modeföretaget rätteligen hade kunnat tas upp i en kontrollbalansräkning.
HD konstaterade att en kontrollbalansräkning som utgångspunkt ska upprättas enligt årsredovisningslagen och i enlighet med god redovisningssed. HD påpekade att det enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen är tillåtet med vissa avsteg från de principer som gäller enligt årsredovisningslagen vid beräkningen av det egna kapitalets storlek och att justeringar enligt bestämmelsen kan leda till att kontrollbalansräkningen utvisar ett större eget kapital än vad som annars skulle ha varit fallet. HD framhöll att styrelsens skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning på grund av misstanke om kapitalbrist enbart gäller om det finns skäl att anta att kontrollbalansräkningen skulle utvisa att det föreligger en kritisk kapitalbrist i bolaget. Någon kontrollbalansräkning behöver inte upprättas i lägen där det synliga egna kapitalet enligt den ordinarie redovisningen (som årsredovisningen) visserligen visar på en kapitalbrist men det står klart att det finns övervärden i bolaget av de slag som får beaktas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen. En sådan justering som får göras i en kontrollbalansräkning är att bolagets tillgångar får redovisas till nettoförsäljningsvärdet (i stället för bokfört värde).
HD konstaterade att begreppet nettoförsäljningsvärde i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen skulle ges samma innebörd som i övriga redovisningsrättsliga sammanhang. Med ledning i bl.a. Bokföringsnämndens allmänna råd angav HD följande metod för bestämning av nettoförsäljningsvärdet. Vid värderingen ska enligt HD hänsyn tas till de särskilda marknadsförhållanden som kan tänkas gälla för varorna. Underlaget ska vidare bygga på realistiska antaganden och förväntningar avseende det pris som varorna beräknas kunna säljas för. Som exempel angav HD att bedömningen kan grundas på försäljnings- och lagerstatistik samt försäljningsplaner. Från försäljningsvärdet ska göras avdrag för sådana kostnader som direkt kan hänföras till försäljningstransaktionen, som t.ex. fraktkostnader. Fasta eller gemensamma kostnader för företaget, t.ex. lagringskostnader och löner, ska inte beaktas vid bestämningen.
Avgörandet aktualiserade även frågor om bevisbörda och beviskrav. Av intresse i detta sammanhang är att HD framhöll att domstolarna i de fall värderingar står mot varandra, t.ex. vad gäller tillgångars nettoförsäljningsvärde, ska pröva om värderingen är förankrad i verkliga förhållanden och kan försvaras utifrån vedertagna värderingsprinciper och därför bör acceptera värden inom ett relativt brett spann.
I det aktuella målet biföll HD leverantörernas talan. HD menade att leverantörerna hade konkret stöd för sin ståndpunkt beträffande varulagrets försäljningsvärde, bl.a. med hänvisning till tidigare faktiska försäljningsvärden och påslag på bolagets kläder. Den utredning som styrelseledamöterna åberopade till stöd för att försäljningsvärdet uppgick till det dubbla anskaffningsvärdet (dvs. ett påslag om 100 %) ansågs av HD utgöra en betydligt osäkrare grund för att uppskatta detta värde samt att förutsättningar för medansvar var uppfyllda även i övrigt.
Att ta med sig: Styrelsens skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning på grund av misstanke om kapitalbrist gäller enbart om det finns skäl att anta att kontrollbalansräkningen skulle utvisa att det föreligger en kritisk kapitalbrist i bolaget. Någon sådan behöver alltså inte upprättas i lägen där det synliga egna kapitalet enligt den ordinarie redovisningen (som årsredovisningen) visserligen visar på en kapitalbrist men det står klart att det finns övervärden i bolaget av de slag som får beaktas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen. Enligt nämnda bestämmelse får t.ex. tillgångar redovisas till nettoförsäljningsvärdet. Nettoförsäljningsvärde ska som utgångspunkt bestämmas enligt den metod som HD anger i målet.
En domstol ska, när det gäller bedömningen av omsättningstillgångars nettoförsäljningsvärde och justeringar för övervärden enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen i övrigt, kunna acceptera värden inom ett relativt brett spann. Domstolarnas prövning ska i första hand avse om värderingen är förankrad i verkliga förhållanden och kan försvaras utifrån vedertagna värderingsprinciper.
Målet gällde specifikt omsättningstillgångar. Enligt förarbetena till 25 kap. 14 § aktiebolagslagen avses med "tillgångar" inte endast sådana tillgångar som enligt god redovisningssed ska redovisas i den offentliga redovisningen (t.ex. årsredovisningen) utan också andra resurser som har ett påvisbart värde för bolaget. Användandet av ordet "nettoförsäljningsvärde" har enligt lagstiftaren inte varit avsett att förhindra att en tillgång eller skuld tas upp till ett uppskattat nettoförsäljningsvärde i de fall ett observerbart sådant inte finns. Det är med andra ord oklart i vilken mån avgörandet är tillämpligt i fråga om sådana övriga tillgångar, t.ex. humankapital.
